Esther tog en taxi hem, trots att det var hennes sista pengar som gick till resan. Hennes mor skulle snart skicka mer, så det var ingen fara. Väl hemma tog hon fram telefonen för att ringa sin mor.
- "Hej mamma! Jag skulle behöva lite pengar", inledde hon samtalet.
Hennes mor suckade i telefonen.
- "Esther, jag tänker inte ge dig några pengar."
- "Vad menar du?" frågade Esther förskräckt. "Jag kan inte klara mig utan pengar! Jag kommer att svälta ihjäl!"
- "Du får väl skaffa dig ett jobb."
- "Hur kan du vara så hjärtlös?! Och mot din enda dotter?!"
Esther greps av panik, vad skulle hon göra? Hon hade aldrig haft ett jobb.
- "Inte den tonen till mig unga dam! Du får klara dig själv. Jag har andra saker för mig."
Och plötsligt var samtalet slut, bara sådär. Esther stirrade på telefonen. Hur skulle hon nu kunna köpa en bar? Hur skulle hon kunna äta?!
Några timmar senare hade hon samlat sig och bestämt sig för att inte låta hennes mors ord ta knäcken på henne. Klart att hon skulle klara det här. Hon var ju fantastisk på alla sett och vis. För att skingra tankarna hade hon tagit en promenad till parken, men det tog inte många minuter innan hon var uttråkad. Människorna runt omkring var grå och trista och de tycktes trivas med sina meningslösa liv.
Hennes mor suckade i telefonen.
- "Esther, jag tänker inte ge dig några pengar."
- "Vad menar du?" frågade Esther förskräckt. "Jag kan inte klara mig utan pengar! Jag kommer att svälta ihjäl!"
- "Du får väl skaffa dig ett jobb."
- "Hur kan du vara så hjärtlös?! Och mot din enda dotter?!"
Esther greps av panik, vad skulle hon göra? Hon hade aldrig haft ett jobb.
- "Inte den tonen till mig unga dam! Du får klara dig själv. Jag har andra saker för mig."
Och plötsligt var samtalet slut, bara sådär. Esther stirrade på telefonen. Hur skulle hon nu kunna köpa en bar? Hur skulle hon kunna äta?!
Några timmar senare hade hon samlat sig och bestämt sig för att inte låta hennes mors ord ta knäcken på henne. Klart att hon skulle klara det här. Hon var ju fantastisk på alla sett och vis. För att skingra tankarna hade hon tagit en promenad till parken, men det tog inte många minuter innan hon var uttråkad. Människorna runt omkring var grå och trista och de tycktes trivas med sina meningslösa liv.
Plötsligt vinkade en tjej henne till sig.
- "Hej! Du är ny här va?"
Esther muttrade för sig själv och slog sig ner mitt emot henne.
- "Hej, jo jag har nyss flyttat in här borta. Esther heter jag."
- "Trevligt att träffas Esther, jag heter Maria. Roligt att det flyttar in nya här, det var ett tag sen sist. Vad jobbar du med?"
Esther skruvade på sig. Jobbade...
- "Jag arbetar inte, jag är en Blackwood."
Maria höjde på ögonbrynet.
- "Okej... det säger mig inte så mycket, men jag antar att ni är kända på något sett?"
Esther orkade inte ens svara på det korkade utlåtandet. De var kända överallt för sin rikedom, men så klart inte här. Efter en stunds tystnad började Esther känna sig obekväm. Det kanske var dags att gå hem igen.
- "Nej, jag kanske..." började hon.
- "Förresten", avbröt Maria. "Om du är intresserad av ett jobb så har vi lediga tjänster där jag jobbar. Det är en restaurang. Vi behöver någon som hjälper till i köket. Det kanske skulle var något för dig?"
- "Hmm... jag ska nog gå hem nu", svarade Esther kort och lämnade bordet. Jobba i ett kök, det var det löjligaste hon hört på länge.
- "Hej! Du är ny här va?"
Esther muttrade för sig själv och slog sig ner mitt emot henne.
- "Hej, jo jag har nyss flyttat in här borta. Esther heter jag."
- "Trevligt att träffas Esther, jag heter Maria. Roligt att det flyttar in nya här, det var ett tag sen sist. Vad jobbar du med?"
Esther skruvade på sig. Jobbade...
- "Jag arbetar inte, jag är en Blackwood."
Maria höjde på ögonbrynet.
- "Okej... det säger mig inte så mycket, men jag antar att ni är kända på något sett?"
Esther orkade inte ens svara på det korkade utlåtandet. De var kända överallt för sin rikedom, men så klart inte här. Efter en stunds tystnad började Esther känna sig obekväm. Det kanske var dags att gå hem igen.
- "Nej, jag kanske..." började hon.
- "Förresten", avbröt Maria. "Om du är intresserad av ett jobb så har vi lediga tjänster där jag jobbar. Det är en restaurang. Vi behöver någon som hjälper till i köket. Det kanske skulle var något för dig?"
- "Hmm... jag ska nog gå hem nu", svarade Esther kort och lämnade bordet. Jobba i ett kök, det var det löjligaste hon hört på länge.
En vecka senare var hon tillbaka på baren hon besökt första dagen. Den här gången på kvällen. Det var mycket folk, musiken pulserade och hon kände sig upplyft av stämningen. Efter en drink fick hon syn på en otroligt snygg kille i baren. Han var precis hennes typ, lång, blond, polerad och hade ett ansikte som gjorde henne knäsvag.
Esther gick med vickande höfter bort till baren slog sig ner bredvid honom.
- "Hej", log hon. "Vill du bjuda på en drink."
Han synade henne från topp till tå och log tillbaka.
- "Jag tycker om mina kvinnor raka och rätt fram. Vad vill du ha?"
- "En Cosmo, tack. Vad heter du?"
- "Eddie."
- "Esther."
Esther gick med vickande höfter bort till baren slog sig ner bredvid honom.
- "Hej", log hon. "Vill du bjuda på en drink."
Han synade henne från topp till tå och log tillbaka.
- "Jag tycker om mina kvinnor raka och rätt fram. Vad vill du ha?"
- "En Cosmo, tack. Vad heter du?"
- "Eddie."
- "Esther."
Efter en timmes flirtande vid baren drog han henne på fötter.
- "Vill du dansa? Jag skulle vilja se de där härliga formerna svaja på dansgolvet."
Han blinkade åt henne och hon log generat.
- "Absolut."
- "Vill du dansa? Jag skulle vilja se de där härliga formerna svaja på dansgolvet."
Han blinkade åt henne och hon log generat.
- "Absolut."